Marknadstillstånd och bylingar.
Marknader har funnits sedan medeltiden. Jönköping var en stor och viktig marknadsstad, speciellt för sitt läge.
Till Jönköping gick farvägar från alla väderstreck. Vättern erbjöd goda möjligheter för både säljare och köpare att ta sej till marknaden.
Förr hade man ofta marknad i samband med ting och kyrkobesök, när folk ändå samlades. Före bebyggelse av städernas torg höll man ofta vintermarknad på en is, som ju erbjöd ett plant och bra underlag. Det har genom historien varit mycket bestämmelser för vem och var en marknad fick hållas. Stadsmakten förbjöd marknader på landsorten, man ville ha in bönderna i staden med sina varor "kost och färsk mat". Lantbefolkningen kunde i sin "tur" göra åt sina pengar på det staden hade att sälja.
På marknaden flödade spriten, stank man inte brännvin var man ingen karl.
Beväpna militärer kallades in för att hålla reda på alla beväringar, polisen, eller bylingen hade det svettigt med alla fyllon, bråk och blodviten.
Gustav Wasa, som försökte reglera inrikeshandeln genom s.k. marknadsprevilegier, svarade bland annat följande på ett klagobrev från Jönköping:
"Några vår stads Jönköpings innevånares alvarliga klagomål och begäran äro för oss komne, varmed de sig klaga och säga , att bönderna hava den sed att hålla marknad hemma och var och en med varandra, så att desse Jönköpings invånare alls inte här nu kunna få av bönderna eller något till dem fört varder, därmed de sig hjälpa kuna och att de mer bedriva köpenskap på bygden än i staden, vilket ej kan ske utan köpmannen till stor skada och fördärv. Vi ordinera att ingen köpare i Småland vare sig bonde eller köpman skall bo i bygden utan allenast i köpstäder. Ingen skall djärvas köpa eller driva någon handel, allenast i köpstäderna."
Genom berättelser vet man att marknaderna var i stort sätt oförändrade under hela 1800-talet. Bondfororna komma inskramlande över kullerstenen, det var ett liv och tjiv. Marknaderna var också en fest som man inte gärna avstod ifrån, hellre tackade man nej både till bröllopp och begravning. Det förekom också s.k. pigmarknad, speciellt på hösten, då drängar och pigor sökte tjänst. Husbondsfolket gick omkring och skådade sitt blivande tjänstefolk inte olikt det beteende man hade när det skulle köpas kreatur.
Keramik var en viktigt vara på marknader förr.
