Anders Halldén, jan. 2014
|
Du är varmt välkommen till en utställning och
en resa med skärsliparen genom flera århundraden. Ordet skärslipare kommer
från tyska SCHERSLIEPER, där scher betyder sax och slieper förstås slipa. Skärsliparyrket har betraktats som ett lågstatusyrke och utövades ofta av resanden, som under vissa perioder inte fick etablera sig på fast adress och kringvandrade luffare . Skärsliparen vände sig främst till hushållen genom att ropa ut sina tjänster, men även vissa andra yrkeskategorier som skräddare, barberare, slåtterfolk och slaktare behövde deras tjänster. Det står skrivet om en Skärsliparmästare i Malmö på mitten av 1700-talet men då antar jag det var någon med egen verkstad och bättre status. Skärsliparen drog förr sin utrustning på den hjulförsedda slipanordningen. På vintern förekom det att den drogs på en släde men det förekom också att den bars på ryggen. Till utrustningen tillhörde olika typer av brynen och striglingsutrustning, d.v.s. oftast en läderrem.
|
Det finns två huvudtyper av slipstenar. En snabbroterande
sten
med relativt liten diameter som används torr och en långsamgående
natursandsten med större diameter som används blöt av vatten. Den snabbt
roterande stenen ger bra avverkning men med risk för att härdningen av det
som slipas blir överhettat. Den långsamt snurrande sandstenen som
kontinuerligt kyls med vatten kan aldrig ge upphov till överhettning. Den
stora stenen ger också en konkav yta vilket exempelvis på en kniv ger bättre
förutsättning för en perfekt och enklare bryning av eggen. Jag går inte mer
in på detta. Bildutställningen nedan är uppdelad i olika tidsåldrar. Först 1700-talet och äldre, då handlar det förstås om målningar, sedan 1800-talet, första hälften av 1900-talet och så andra hälften med några bilder på skärslipare i modern tid. Utställningen avslutas med bilder på äldre stationära sliperier. Jag inleder med den skärsliparkärra jag byggde för Jönköpings Allmogemarknads räkning, jag dokumenterade arbetet och har lagt in en länk till den. På Allmogemarknadens hemsida www.cultur.nu/jam finns bilder från teaterarrangemangen där den användes.
|
"Slöa knivar
trötta liar
slipas brynes"
Nedan visas tryck och målningar av flera hundra år gamla skärsliparmiljöer, kanske har det funnits skärslipare i mer än tusen år. I dag gäller köp och släng ofta. Då var en kniv eller en sax något mycket värdefullt, för många en förutsättning för överlevnad. OBS bilderna är klickbara.
Skärsliparanordning från 1300-talet.
Anordningen är nog av ambulerande slag men den ser ut att behöva monteras vid varje tillfälle.
En man vevar för hand och sliparen håller svärdet som skall slipas helt fel, men det anklagar vi konstnären för.
Den här är dock i motsats till de flesta försedd men en balja under stenen. Eftersom den var försedd med höga kanter så gick den nog att köra kring med utan att vattnet skvätte ut..
I en balja med vatten ligger brynen men också arbeten som väntar.
Att inte slipstenen på ambulerande skärsliparkärror har en fast behållare under stenen är förstås för att vattnet då skulle skvalpa ut när den körs.
Som på min kärra är även den frågan löst med en behållare ovanpå med någon form av kran.
En trampdriven sliputrustning utan hjul.
För att få stenen blöt har han provisoriskt satt upp en gammal träsko på en pinne. Träskon läcker lite lagom med vatten på stenen.
På marken står en kanna med vatten.
Kvinna ser intresserat på när den "spännande" mannen arbetar på hennes kniv.
Lite kul, antagligen är någon av dem en kopia eller kanske konstnären gillade motivet.
Slipstenen är monterad på en skottkärra med en rejäl vattentunna ovanför.
Tittar man noga så trampar skärsliparen med höger fot på en bräda och här slipar han ett svärd till en lite finare herre.
Kärran är försedd med ett vevförsett större hjul som via en rem driver slipstenen, detta för att få ett högre varvtal.
Varför gentlemannen i blå rock stoppar honom förtäljer inte storyn.
Otroligt stor och därmed tung sten han måste köra omkring med.
En liten behållare med vatten ger en tunn stråle.
Den är 68 tum, 172 cm hög.
Nu tar vi ett hopp framåt till 1800-talet och det innebär att en del av sliparna är förevigade med ett fotografi.
Hur den här transporterades vet jag inte.
Det stora trampdrivna hjulet ger en bra fart till slipstenen som inte verkar vara en vattensten utan en sten som spred gnistor från sig.
Det stora hjulet ser ut att sitta i mitten och användes som som transporthjul. Hela ekipaget vändes och de bakre fötterna användes som skaklar.
En rejäl utrustning med utväxling för hög hastighet. Mannen är i full gång med att slipa vilket man ser på att kameran inte kunnat få med ekrarna på hjulet.
Notera skaklarna högst upp som han använde för att transportera den.
En laggad tunna med kran väter stenen.
Vilken trevlig bild på det här fallfärdiga ekipaget. Den piprökande mannen har byggt en slipställning ovanpå en gammal tvåhjulig dragkärra. Han har tre olika kvaliteter med slipstenar som drivs av ett stort trampdrivet hjul som utväxling.
Hela ekipaget ser ut att när som helst falla ihop.
Trampdriven slipkärra. Sliparen har en liten vattenbehållare som han fyllt på från det tomma kruset på backen. En liten idyll, flickan leker med hunden.
Trampdriven torrsten, kvinna står med sitt barn och väntar på sin kniv.
Det stora hjulet fram använder han både till att transportera/rulla kärran och att driva slipstenen med.
Tittar inte kvinnorna trånande mot honom, kanske var skärsliparen en spännande och romantisk figur??
Det står också översatt; Knivar gräsklippare, saxar, saxar (scissors, shears?)
Lite svårt att förstå hur den här vackra slipkärran fungerar men det syns ett större ekrat hjul inuti.
Bröderna Grimm skrev om en resande slipare:
"Jag vässar saxar, och drar min slipsten så lätt, och vänder min kappa efter vinden".
Då är vi framme vid 1900-talet och med några bilder i nutid.
Skärslipare på en vintermarknad.
Slipställning med medar.
Smäcker utrustning med torrsten.
Skall tippa 50-talet eller något senare.
Sliparen har en cykel försedd med hjälpmotor och har troligen stenen kopplad till hjulet. Han har dessutom en extraskiva liggande med kanske grövre korn. Brevid ligger en fast nyckel som han snabbt kan skifta sten med.
Bak och fram ser man välfyllda packväskor, kanske han drygar ut förtjänsten med att sälja diverse krams.
Man ser att drivningen sker genom en rem från ett gammalt motorcykelhjul utan däck, men vad som driver hjulet syns inte.
Ett kraftigt cykelställ håll cykeln på plats.
Som jag kan se det så har han kopplat loss kedjan till bakhjulet och kopplat in den på kedjehjulet en bit upp på ramen.
Det borde bli bra fart på den slipstenen som är en vattensten...
Kärran har två hjul som sitter på samma axel, ett till att driva stenen och att för transport. Sliparen har två fina stenar att slipa på och att det är vattenstenar ser vi på behållaren ovanför.
Mycket fin och avancerat byggd slipkärra.
Dras fram på två eller kanske tre rejäla hjul. På drivhjulet sitter en smidd vevaxel. Han kan förstås sitta när han arbetar.
Vad har han parasollerna till? säljer han dem eller lånar ut till kunderna som får stå och vänta om det regnar?
Som det ser ut nu så har sliparen hängt av kedjan till bakhjulet och kopplat in en lång kedja enda till slipstenen, som är en ganska stor vattensten. På ramen finns två alternativa lösningar att få olika hastighet på stenen.
Längst upp hänger en liten vattenburk till stenen.
Vacker sak och med smidiga, ekrade cykelhjul.
Han sitter fint på kärran och skaver på ett knivstål.
Här har sliparen monterat på en handvevad slip med torrsten. Kan inte vara enkelt att veva med ena handen och slipa med den andra.
Förhoppningsvis fick han hjälp med vevandet.
En modern bild men utrustningen ser ut att vara 1800-tal, men den fungerar säkert.
Slipare med en motordriven cykel. Påhängsmotor fram och framhjulet försett med stor remskiva till slipen.
Här ser vi två av vägens riddare.
Den ena har en skaplig sliputrustning som påminner om en fältässja. Tre stenar har den.
Mannen på cykeln har ett knippe luffartjack.
En som kallades Luffar-Sten berättade:
Jag har också varit med och hjälpt skärslipare med att hämta slip, aldrig varit slipare själv.
Kanske var det han på cykeln?
Grabbarna tycker det ser spännande ut.
Slipen monterad bak på en cykel.
På en vevaxel är det fastsatt ett cykelliknande hjul med en tjock gummirem som driver ett mindre hjul på slipaxeln.
Sliparen trampar på och slipar på torrslipen.
När han är färdig tjänar det stora hjulet som ett skottkärrehjul med de skaklarna som det står på.
Mannen ömsom bär ömsom kör den på hjulet beroende på hur underlaget ser ut.
Remdriven torrslipsten. Sliparen säljer också knivar som synes.
Rejält stålbygge som rullas fram på det stora hjulet.
Här avslutas utställningen om skärsliparnas historia. Men kan inte låta bli att visa några intressanta fasta sliperier.
Ganska spännande.
De slipar garanterat egg. Tack vare att de ligger får den en perfekt kontroll av rörelserna. Skulle eggen hugga lite i stenen som den ofta gör så har de halva kroppstyngden som motverkar. Stora vattenslipstenar som rullar i vattenbad.
Det finns gott om liknande bilder, se här
Gissar att det utanför bild finns ett större vattenhjul.
Hur denna sten fås att rotera framgår inte.
Det ser ut som han slipar på ett lieblad medan kunden står och väntar.
Ytterligare en stor sten där axeln bildar en vev som mannen vevar med ena foten.
Kan inte vara lätt då stålet måste ligga helt still mot stenen.
Ibland är de otroligt vackra i mahogny och mässing.
Antar de var avsedda för större hushåll och restauranger, kök.
Hur de fungerar har jag förgäves försökt ta reda på. I reklamen står det knivslipare och knivpolerare.
Just det Mora-knivar förstås på Frosts fabrik, runt 1950.
Sliparna var de som hade mest betalt på knivfabrikerna.
I dag är slipningen helt robotiserad.