SAMLARKNIVEN
Oskulden och Iisakki Järvenpää.
Oskulden jag skall skriva om är nedkommen i Finland på Kauhava Puukkotehdas år 1899, Puukkotehdas betyder Knivfabrik översatt till Svenska.
Fabriken grundades 1898 och tillverkade knivar fram till 1939.
Som produktionsansvarig eller kanske hellre verkmästare lyckades man år 1899 anställa en viss Iisakki Järvenpää.
Denna vackra, orörda och rena lyxkniv som du ser på bilden är i mycket hög klass och med hundra procent säkerhet, kan man utgå ifrån, att Iisakki Järvenpää varit inblandad i tillverkningen, speciellt med tanke på att han precis börjat som ansvarig för tillverkningen, han har arbetat med kniven och han har berört den…...
Kniven, som mäter 25 cm i slidan, är gjord för att hänga på festkläderna, en smyckekniv eller staskniv som våra Norska vänner kallar typen.
Iisakki Järvenpää arbetade på fabriken fram till 1904, vem var då denna man som är en av världens kändaste knivmakare.
Iisaaki föddes i Kauhava socken1859 och 20 år gammal började han med knivtillverkning.
Redan från början använde han näver till skaftet, och efter några år, 1881 började han göra egna blad.
Något år efter detta började han och flera med att etsa bladen med tillverkarens namn och tillverkningsorten Kauhava.
På en kniv från 1887 kan man se att modellen under tjugo år varit ganska oförändrad. Svart och röd slida med pressat mönster, kniv, som var smal och smäcker till modellen, rött näverskaft dekorerad med trådintarsia och vackra smäckra och generösa mässingsbeslag prydda med smakfull tremblering.
Ett knivblad som är vackert befriat från blodränna, något som man för övrigt började med 1905 och som var ett krav för Amerikanska marknaden.
För att göra en lång historia kort så startade Iisakki efter verkmästarjobbet egen tillverkning, 1919 tog hans söner över tillverkningen och fortfarande idag, 130 år senare tillverkas knivar på troligen världens äldsta knivfabrik, Iisakki Järvenpää OY.
Tillbaka en gång till på oskulden, titta på den, en hästhuvudkniv som aldrig använts, kniven i absolut nyskick, slidan några små skavmärken och den är 110 år gammal
Beslag i nysilver, intarsia gjord av över hundra små mässingstrådar.
Som kronan på verket, det vackra hästhuvudet, gjutet, filat och graverat.
De finska knivarnas prydnad i form av ett sådant hästhuvud är värt några rader och funderingar.
Kreddit för att ha designat hästhuvudet har en annan känd knivmakare från denna tid, Juho Kustaa Lammi.
Juho fick förfrågan av en Kavalleri officer om att göra en ridpiska krönt med ett hästhuvud, detta blev så bra att Lammi började montera sådana på sina knivar.
Detta spred sej och de flesta knivmakare och knivfabriker i trakten ”stal” idén.
Iisakki Järvenpää OY tillverkar fortfarande flera modeller med hästhuvuden.
Titta nu på bilden nedan och se vad som hänt med hästhuvudet.
Det äldsta huvudet, som sitter på ”oskulden”, har ett exakt likadant huvud som det som sitter på en kniv från 1891, därför utgår jag ifrån att detta är från samma gjutmodell som den Juho gjorde någon gång på 1880-talet.
Som framgår av bilderna på de tre hästhuvudknivarna så har en utveckling mot ett förenklat hantverk skett.
Kniv nummer två är också från Kauhava Puukkotehdas men tillverkat 30 år senare, fortfarande ser man det goda hantverket, hästen har dock rest på huvudet och det har minskat i storlek. Fortfarande finns det en graverad man men nu bara på en sida och detaljerna har blivit färre. Skaftet är nu av galalit senare på 1900-talet gjordes det av plast.
Den tredje kniven som är tillverkad av Iisakki Järvenpää OY, ytterligare 50 år senare, har fått tillbaka näverskaftet, men utan någon dekor. Hästhuvudet har tappat nästan alla detaljer vilket möjliggjort en betydligt enklare gjutning utan något större efterarbete.
Detta huvud har en enkel tremblering som man på ena sidan, men lika ofta saknas denna.
Något som också framgår och som är värdefullt att veta vid tidsbestämning av en puukko är att holkarna minskat väsentligt i höjd och dekoration.
Nu förstår vi alla, även jag, att arbete kostar pengar och att tillverkningen måste förenklas för att knivarna skall kunna nå ut på marknaden.
Samtidigt så förstår vi som har en förkärlek till äldre knivar att uppskatta ett hantverk som gjordes med primitiva verktyg och maskiner, med dålig belysning, men med hög känsla för form och dekor som resulterade i knivar som ännu håller världsklass.
Har du synpunkter eller vill kommentera så maila mej, du kan besöka min knivsajt som innehåller bilder på hundratals vackra Finska knivar.
www.cultur.nu och anders@cultur.nu
Källor: Suuri Puukkokirja – Timo Hyytinen, Collectable Knives of Finland – Lester Ristinen,
En Finsk Knivlegend av Pentti Turunen – Norska Knivbladet nr3 2002.
